Vi människor är fasciserande, minst sagt. Fascinerande på många sätt och hur vi kan påverkas på så många olika sätt. Jag sitter i skrivandets stund i strålande solsken, en kopp te i handen och skrattande barn vid var och varannan husknut. När jag kollar på sociala medier är det bilder på livsnjutare och inspirerande citat. Livet leker, livet är positivt. Två dagar sedan var det skillnad.. För två dagar sedan var det regn och rusk och konsekvenserna hos människorna på sociala medier och de jag mötte, till och med mig själv, var och är, lite skrämmande. Visst fanns det bilder på god motivation och glada ögonblick på medierna, men inte i mina områden. Det var snarare citat om att kämpa, en bild på något pluggande eller att någon är sjuk, de jag mötte hade bekymmer snarare än möjligheter, även jag kände av att negativiteten tog över det positiva och man fick hela tiden tänka efter innan man sa något för att inte klaga. Varför är det så egentligen? Varför måste vi ha bra förhållanden för att vara positiva, varför kan vi inte skapa dem själv?
Det mest skrämmande med detta är ändå inte hur vi påverkas av väder, vänner eller enskilda händelser genom dagen, det är hur vi är programmerade från början. Har ni någon gång stått och pratat med någon så länge att ni i princip inte har någonting kvar att prata om? Det kommer upp något samtalsämne då och då. Detta brukar hända rätt ofta, även om inte alla lägger märke till det tror jag. Detta brukar hända ända tills ämnet handlar om någonting man kan klaga på tillsammans, då sätter konversationen igång. Det spelar ingen roll om det är en fotbollsmatch, att vädret är trist eller att förmiddagsfikans kanelbullar hade för mycket kanel i sig, det är tydligen alltid lättare att klaga än att komma på det positiva. Jag brukar alltid säga och försöka leva efter "Det finns alltid någonting positivt i varje situation, det gällar bara att hitta det". Men om man säger det positiva i situationen händer det ofta att konversationen dör ut en aning, eller blir mycket kortare i alla fall. Säger man det positiva i situationen flera gånger och dödar flera konversationer, blir man ofta den dryge som är positiv bara för att, man börjar få något mothugg och sen är man själv huvudämnet i klagomålskarusellen. Det är synd tycker jag, det finns så mycket att vara glad och positiv över och människor har så lätt tendens att missa det ända tills det händer någonting jättebra då man inte kan annat än glädjas åt det. Samtidigt håller jag med Hal Elrod som sa; "I rather be the person that's so freakin' positive I annoy some other people, then the people that are so miserable they get annoyed by positive people".
I samma podcast tar han även upp hur personer som är pessimister ofta säger att de bara är realistiska och inte negativa. Men vad är egentligen skillnaden med att fokusera på det positiva snarare än det negativa. Ända skillnaden jag kan se är att optimister troligtvis har roligare längs vägen.
Därför, för att inte göra detta till ett inlägg om negativitet, uppmanar jag alla att tänka positivt. Lätt eller hur? Nyckeln till att tänka positivt är i min mening att bli medveten. Tänk om du kunde bli medveten om vad du säger, agerar och tänker på genom dagen, vad skulle du då välja att tänka på? Enligt Andy Muprhy säger vi 50 000 ord till oss själva dagligen. 50 000 ord! Det är i princip en bok om dagen. Direkt ställer i alla fall jag frågan, vad blir skillnaden om majoriteten av dessa ord går från negativa, som i de allra flesta fallen är, till positiva. Att varje dag, istället för att formas av tankar om hur dagens uppgift kan gå fel, att stressen är för stor etc., läsa en bok om hur bra vädret är, hur bra dagens lunch smakade, vad som kan gå rätt idag och fram för allt hur bra du är! Tänk dig det! Och nu strävar du mot det.
Jag har gått från, i min mening ändå väldigt positiv i mitt liv, till väldigt positiv och framför allt medveten. Det finns många sätta att göra det, meditation, affirmationer, läsning, träning, det mesta. Det absolut viktigaste är att bestämma sig och ha tron att det kommer funka, gäller bara att ge det tid.
Vill ni bli mer medvetna, kunna förändra ert sätt att tänka. Börja dagen med meditation, eller affirmationer, eller det ni känner talar till er. Testa det i två veckor och ni kommer känna skillnad, det lovar jag.
Det mest skrämmande med detta är ändå inte hur vi påverkas av väder, vänner eller enskilda händelser genom dagen, det är hur vi är programmerade från början. Har ni någon gång stått och pratat med någon så länge att ni i princip inte har någonting kvar att prata om? Det kommer upp något samtalsämne då och då. Detta brukar hända rätt ofta, även om inte alla lägger märke till det tror jag. Detta brukar hända ända tills ämnet handlar om någonting man kan klaga på tillsammans, då sätter konversationen igång. Det spelar ingen roll om det är en fotbollsmatch, att vädret är trist eller att förmiddagsfikans kanelbullar hade för mycket kanel i sig, det är tydligen alltid lättare att klaga än att komma på det positiva. Jag brukar alltid säga och försöka leva efter "Det finns alltid någonting positivt i varje situation, det gällar bara att hitta det". Men om man säger det positiva i situationen händer det ofta att konversationen dör ut en aning, eller blir mycket kortare i alla fall. Säger man det positiva i situationen flera gånger och dödar flera konversationer, blir man ofta den dryge som är positiv bara för att, man börjar få något mothugg och sen är man själv huvudämnet i klagomålskarusellen. Det är synd tycker jag, det finns så mycket att vara glad och positiv över och människor har så lätt tendens att missa det ända tills det händer någonting jättebra då man inte kan annat än glädjas åt det. Samtidigt håller jag med Hal Elrod som sa; "I rather be the person that's so freakin' positive I annoy some other people, then the people that are so miserable they get annoyed by positive people".
I samma podcast tar han även upp hur personer som är pessimister ofta säger att de bara är realistiska och inte negativa. Men vad är egentligen skillnaden med att fokusera på det positiva snarare än det negativa. Ända skillnaden jag kan se är att optimister troligtvis har roligare längs vägen.
Därför, för att inte göra detta till ett inlägg om negativitet, uppmanar jag alla att tänka positivt. Lätt eller hur? Nyckeln till att tänka positivt är i min mening att bli medveten. Tänk om du kunde bli medveten om vad du säger, agerar och tänker på genom dagen, vad skulle du då välja att tänka på? Enligt Andy Muprhy säger vi 50 000 ord till oss själva dagligen. 50 000 ord! Det är i princip en bok om dagen. Direkt ställer i alla fall jag frågan, vad blir skillnaden om majoriteten av dessa ord går från negativa, som i de allra flesta fallen är, till positiva. Att varje dag, istället för att formas av tankar om hur dagens uppgift kan gå fel, att stressen är för stor etc., läsa en bok om hur bra vädret är, hur bra dagens lunch smakade, vad som kan gå rätt idag och fram för allt hur bra du är! Tänk dig det! Och nu strävar du mot det.
Jag har gått från, i min mening ändå väldigt positiv i mitt liv, till väldigt positiv och framför allt medveten. Det finns många sätta att göra det, meditation, affirmationer, läsning, träning, det mesta. Det absolut viktigaste är att bestämma sig och ha tron att det kommer funka, gäller bara att ge det tid.
Vill ni bli mer medvetna, kunna förändra ert sätt att tänka. Börja dagen med meditation, eller affirmationer, eller det ni känner talar till er. Testa det i två veckor och ni kommer känna skillnad, det lovar jag.
See ya at the top!
Marcus
